134
Nu ar vi i en riktig turist ort som heter Queenstown, resten av ganget hojtar att det ser ut som Are fast utan sno och det gor det sakert. Vi frihets campar fortfarande och bor 30 minuter fran staden pa en rastplats. Talten och bilen har verkligen blivit ens hem, vi kan gora en dags tur och nar vi borjar bli trotta sa ar det dags att aka hem och tanda stormkoket och laga lite mat. Vi bor i ett vackert fjordlandskap med massa berg runt omkring oss.
Om en timme sa ska jag gora mitt andra bungy hopp det ar 134 meter och det pirrar lite sadar lagom i magen. Vi satt och kaka en sen frukost/lunch vid stranden och sen sa kolla vi klockan och sag att det var dags att aka. Vi lyssnade pa musik fran bilen och sen nar disken och tandborstandet var klart och det var dags att bege sig sa fick vi inte igang bilen, bilbatteriet hade gett upp for att vi lyssnar pa musik samtidigt som vi laddar mobilen och mp3n. Patrick borjar ga runt och fraga folk efter startkabblar men fick inget napp, men det ar tur att vi har Nicke chaffor och mekaniker i ett. Sa vi tre borjade sjukta pa bilen som stod i en liten uppforsbacken pa massa rotter. Vi fick upp den en bit, sen satte sig Nicke bakom ratten la in fri laget rulla bakat och fick igang bilen det var tur att vi valde den sista tiden for att hoppa.
Efter Christchurch for nan vecka sen sa akte vi pa sma grusvagar i bergen och vi skulle fa mote hade nan av oss varit tvugna att kora over kanten. Vi akte runt for att hitta nanstans att sova, vi akte fran bay till bay men det var bara privata omraden overallt. Det var lite regnit och molnigt pa berget ungefar som i en drom eller en skrackfilm och helt plotsligt stardet en ko pa vagen, vi stannar bilen och nyper oss i armarna for att se om vi ar vakna, det ar riktigt surrialistiskt. Nar vi kollar bakom oss sa ser vi minst 10 kor som gar mot bilen, vi fortsatter kora framat och dar ser vi 10 till och att grinden till en av falten ar oppen. Sa nu har vi nervosa kor som springer kors och tvars runt omkring oss, men dom ser ut som bergsgatter dar dom klattrar valdigt bra. Vi kor sakta framat da Nicke ropar vilken stor hast, vi stannar och beundrar den gigantiska tjuren.
Platsen dar i fjordlandskapet ar verkligen fint sa vi blir nog kvar dar ett tag, det ar skont att bara ta det lugnt och lasa, skriva och kasta freecebe. Efter det har hoppet har vi adrenalin som racker i en vecka kanske.
Har ni fatt era vykort an?
Frid / Dan
Luffar stil de luxe!
Hello bro!!
Patricks Morfar Berry ar underbar, vi bode hos han i nagra dagar och hangde med Patricks familj som ar vanliga sjalar. Mostrarna Claire och Carmel bor ihop och har en butik i sitt garage pa helgerna dar de saljer konst som det gor och prylar dom hittar i second hand butiker runt om i varlden. Pa samma gata bor det nagra ungdomar som tittade forbi nar vi var dar, dom var nyfikna pa Nickes tattos sa vi stod och snacka med dom ett tag och det sluta med att vi skulle spela mot varandra i ruby vilket resluterade i galen traningsverk i typ 3 dagar, det var ritkigt hart spel men kul. Jag marker att Patrick ar Kiwi han var en riktigt natrual talang.
Nya Zealandare ar softa, nu nar vi borjar luffa omkring och vi fragar nan vart vagen ar eller om det finns en soft resturang eller bra camping plats sa tar alla sin tid och berattar och sma snackar ett tag.
Nu har vi varit ute i ungefar en vecka och det har varit talt, sovit under stjarnorna, sovit i skogen och bilen. Det ar kul att se lite nya stjarnformationer an vad vi ar vana vid.
Nu ar vi i Christchurch pa soder on, det ar ungefar som Nepal en vag och massa berg. Vi campade pa en crossbana, vi korde med varan Toyota Corolla som ar mer an overfull in i skogen pa racingbanan och parkerade i en dunge, slog upp talten och beundrade vagorna och storakottar som satt direkt pa stammen.
Idag nar Patrick och jag skulle diska sa gick vi ner till stranden, fyllde diskbaljan med vatten och satte igang med att borja disk da kommer en vag och tar allt, vi satter igang och borjar jaga allt och far fatt pa det mesta resten kan delfinerna anvanda om dom kanner for det. OCh forsta gangen jag skulle bada och slanga mig i en san dar vag var det som en bilkrock och efterat ar rytmen fran vagorna kvar i kroppen.
Vi aker runt och tar dagen som den kommer, har ska vi sova i en liten skog brevid en bilvag, det var magi att vakna av solen som sken igenom loven. Det har med att sova i det fria utan talt borjar bli ett beroende om det varmt vad ska vi med tak till. Det ar kolsvart men takvare en superlampa som anvands for att spela in film lyste vi uppe stalle for en fotosession.
En vanlig syn packa upp packa ner borsta tanderna och rulla vidare. Det har varit lyx for vi har sovit vid vatten varje gang sa det ar antigen ett morgondopp, eftermiddagsdopp eller nattdopp eller allt pa en gang. Vi tar dagen som det kommer och gor det vi kanner for, prima falafel.
Vandrar runt pa havsbotten och letar efter salar.
Karlek / d och ganget!!
Patricks Morfar Berry ar underbar, vi bode hos han i nagra dagar och hangde med Patricks familj som ar vanliga sjalar. Mostrarna Claire och Carmel bor ihop och har en butik i sitt garage pa helgerna dar de saljer konst som det gor och prylar dom hittar i second hand butiker runt om i varlden. Pa samma gata bor det nagra ungdomar som tittade forbi nar vi var dar, dom var nyfikna pa Nickes tattos sa vi stod och snacka med dom ett tag och det sluta med att vi skulle spela mot varandra i ruby vilket resluterade i galen traningsverk i typ 3 dagar, det var ritkigt hart spel men kul. Jag marker att Patrick ar Kiwi han var en riktigt natrual talang.
Nya Zealandare ar softa, nu nar vi borjar luffa omkring och vi fragar nan vart vagen ar eller om det finns en soft resturang eller bra camping plats sa tar alla sin tid och berattar och sma snackar ett tag.
Nu har vi varit ute i ungefar en vecka och det har varit talt, sovit under stjarnorna, sovit i skogen och bilen. Det ar kul att se lite nya stjarnformationer an vad vi ar vana vid.
Nu ar vi i Christchurch pa soder on, det ar ungefar som Nepal en vag och massa berg. Vi campade pa en crossbana, vi korde med varan Toyota Corolla som ar mer an overfull in i skogen pa racingbanan och parkerade i en dunge, slog upp talten och beundrade vagorna och storakottar som satt direkt pa stammen.
Idag nar Patrick och jag skulle diska sa gick vi ner till stranden, fyllde diskbaljan med vatten och satte igang med att borja disk da kommer en vag och tar allt, vi satter igang och borjar jaga allt och far fatt pa det mesta resten kan delfinerna anvanda om dom kanner for det. OCh forsta gangen jag skulle bada och slanga mig i en san dar vag var det som en bilkrock och efterat ar rytmen fran vagorna kvar i kroppen.
Vi aker runt och tar dagen som den kommer, har ska vi sova i en liten skog brevid en bilvag, det var magi att vakna av solen som sken igenom loven. Det har med att sova i det fria utan talt borjar bli ett beroende om det varmt vad ska vi med tak till. Det ar kolsvart men takvare en superlampa som anvands for att spela in film lyste vi uppe stalle for en fotosession.
En vanlig syn packa upp packa ner borsta tanderna och rulla vidare. Det har varit lyx for vi har sovit vid vatten varje gang sa det ar antigen ett morgondopp, eftermiddagsdopp eller nattdopp eller allt pa en gang. Vi tar dagen som det kommer och gor det vi kanner for, prima falafel.
Vandrar runt pa havsbotten och letar efter salar.
Karlek / d och ganget!!
En lang resa till hongkongs flygplats ko-kong utan heliga kor!!
Hej Gott Folk, Mamma, Pappa, Bror!
Jag blir lite sugen pa att se Kina faktiskt, glida runt i kvarteren i Hongkong och se vad som hander och sker pa gatorna dar. Det far bli en annan gang.
Nu spelas Sankta Lucia med flojt i flygplatsens hogtalare, vanthallen ar liksom en lang kokong och i mitten sa finns ett rullband det racker inte med att jag suttit still i 13 timmar utan jag ska nu oxa slussas fram och tillbaka mellan rokstugor, godisshopar, resturanger och toaletter i nagra minuter. Jag vet inte hur lang tid det tar fran borjan till slut mitt plan till Zealand gar ju inte forren om nagra timmar sa jag har tid att klocka hur lang tid det tar att sta pa rullbandet fran Alfa till Omega.
Nagot som verkligen hojer standarden i mina och manga andras ogon ar att bankarna pa en del stallen inte har armstod, sa manga som tre saten ar utan armstod vilket betyder att vem som helst ar valkommen att kvarta dar. Utan att behova gora nagra akrobatiska konster. Jag minns en resa nar jag var i Frankrike och en van lyckades slingra sig runt dom dar armstoden och sov sen som ett barn.
Nu har jag samma dragspels slinga som spelades forut som enligt mina berakningar kommer jag fa hora St Lucia om nagra minuter igen...
Vi ses i underjorden! / Dan
Jag blir lite sugen pa att se Kina faktiskt, glida runt i kvarteren i Hongkong och se vad som hander och sker pa gatorna dar. Det far bli en annan gang.
Nu spelas Sankta Lucia med flojt i flygplatsens hogtalare, vanthallen ar liksom en lang kokong och i mitten sa finns ett rullband det racker inte med att jag suttit still i 13 timmar utan jag ska nu oxa slussas fram och tillbaka mellan rokstugor, godisshopar, resturanger och toaletter i nagra minuter. Jag vet inte hur lang tid det tar fran borjan till slut mitt plan till Zealand gar ju inte forren om nagra timmar sa jag har tid att klocka hur lang tid det tar att sta pa rullbandet fran Alfa till Omega.
Nagot som verkligen hojer standarden i mina och manga andras ogon ar att bankarna pa en del stallen inte har armstod, sa manga som tre saten ar utan armstod vilket betyder att vem som helst ar valkommen att kvarta dar. Utan att behova gora nagra akrobatiska konster. Jag minns en resa nar jag var i Frankrike och en van lyckades slingra sig runt dom dar armstoden och sov sen som ett barn.
Nu har jag samma dragspels slinga som spelades forut som enligt mina berakningar kommer jag fa hora St Lucia om nagra minuter igen...
Vi ses i underjorden! / Dan
